Hej jag heter Claes, ibland tvivlar jag på mig själv, idag har varit en sån dag.

Första gången sedan jag bestämde mig för att träna för att tävla nästa år så har mitt självförtroende fått sig en törn. Är jag bra nog, har jag vad som krävs? När jag kollar på bilder från tävlingar så inser jag hur jävla lång väg det är kvar, är det värt det? Vad kan jag åstadkomma? De som är med är ju sjukt mycket större än mig och även i grymt mycket bättre form än mig off season....är jag för gammal för det här, har jag börjat för sent?

De är tankarna har bitit sig fast i mitt huvud idag, jag som är den som brukar peppa behöver själv pepp just nu...

Samtidigt inser jag att jag är en envis jävel, annars hade jag aldrig klarat mig igenom mina depressioner eller att stå för min sexualitet som jag gör och har gjort.

STOPP!

SLUTA klanka ner på dig själv Claes

ALLA har börjat någonstans, vi har bara kommit olika långt.

TRO på dig själv och STÅ för det du gör.

SKIT i att det är så många som tävlar på andra villkor än vad jag bestämt mig för, jag är 100 % ren och kommer ALLTID vara det, något annat finns inte på kartan.

Måste bara vända mitt negativa tänk och inse att jag HAR kapaciteten och att jag KOMMER fortsätta min inslagna väg.

Träningen betyder så mycket för mig, det ger mig fokus och lär mig sätta upp mål. Dessutom har jag på senare tid lärt känna så många fantastiska människor genom träningen, och till och med bestämt mig för att ha det som yrke.

Har jag valt rätt:

JA

Vill jag förändra det:

NEJ

Det borde inte vara svårare än så, eller?

Varför tvivlar jag då?

Tage Danielsson skrev en gång "Utan tvivel är man inte riktigt klok!"

Och det kanske stämmer, tvivlet kommer alltid finnas där, det gäller bara att acceptera det och låta det föra en framåt istället för bakåt, uppåt istället för nedåt.

FAN det var skönt att få skriva av sig lite....

Hur vänder ni negativa tankegångar?

 

Comments (0)
OPTIONS